När man väl bestämt sig går det fort. Huset är nästan helt nerpackat sånär som på sådant som vi behöver de sista dagarna. Nu blir det till att vända på kalsonger och t-shirts fram till avresedatum (bara 3 nätter till). Vi vill så här in i det sista ändå passa på att reflektera över situationen här. Trots oroligheter både här och i världen finns det också saker att vara tacksam över. Och förundrad. Och glad.
I denna lilla by, vilket vi tror också representerar större delen av Senegal, lever alla med repsekt för varandra och varandras olikheter. Här lever muslimer (större delen av befolkningen) och kristna sida vid sida. Inom en familj kan det finnas både muslimer och kristna, de tillhör samma familj och släktled. Om någon beter sig illa eller på ett ofördelaktigt sätt visas personen tillrätta med enkla gester, i all välmening. Man blir respekterad för den man är, med sina fel och brister.
Här vandrar kor, kvigor och tjurar fritt tillsammans. Strax efter regnperioden tjudras de, men nu, under torrperioden promenerar de runt och äter vad de kommer över. Ofta vandrar de längs stranden för att söka svalka. Titt som tätt tar de sig in på vår tomt och äter det som vi eller Simon planterat. Ibland dricker de ur vårt fågelbad.
Här vandrar också höns och tuppar fritt, liksom får och getter. De vet sin hemvist och går tillbaka på kvällen, eller vallas in av sin skötare.
Här lever hundar och katter tillsammans, äter ur samma matskål, jagar samma föda. Många hundar är herrelösa, vi har till exempel 4 hundar hos oss nu – de har kamperat här sedan februari. Tre hanhundar och en tik. Tiken fick 12 valpar för 3 veckor sedan som hon tar hand om. De ligger väl skyddade för vinden från havet i ett buskage i närheten. Hon har börjat förstå att vi inte vill henne illa och har närmat sig en aning, men är fortfarande skygg. Ledarhunden King, som tillhör compaundet, är äldst i gemet med sina 10-12 år och är den som bestämmer. Han hälsar uppfodrande på oss var morgon och undrar varför vi inte gett honom mat. Han ser också till att tiken får sin beskärda del av maten.
Här lever fåglar av olika arter sida vid sida. De dricker och badar tillsammans på morgon och kväll i vårt fågelbad. Olika sorter, stora som små. Kommer det en duva, flyttar de andra sig.
Människor och djur sida vid sida, kor och grisar, möss och ödlor, spindlar och myggor, delar sin vardag, så även vi.
Här finns en gästfrihet och en generositet. Man delar med sig av det man har. Även om du bara har en liten skål ris, eller ett bröd till frukost, blir du alltid tillfrågad om du vill sitta med och äta. Här äter man alltsom oftast från ett stort gemensamt fat. Du äter din lilla tårtbit, är det något kvar av din ”bit” lämnar du platsen till någon annan. Här får vi som är uppfostrade att äta upp på tallriken, träna på att känna in mättnadskänslan istället (vilket är så mycket bättre – såklart kan man ändå äta för mycket). Här är det viktigt att uppmärksamma varandra, att hälsa på, fråga hur du mår, hur familjen mår. Det gäller även de du möter på gatan.
Så, vid sidan om allt det som har hänt och händer just nu i världen, finns det saker att vara tacksam över.